Den där Carrie

Hejsan! Många har sagt till mig att dom också vill kunna göra egna grejer, men att det är för svårt eller att dom inte vet hur man gör. Så nu hade jag tänkt visa hur man syr en cape eller poncho. Det är busenkelt och jag törs nästan lova att alla klarar av det!

Det du behöver är en kvadratisk tygbit som är kring 130X130 cm. Jag hittade mitt härliga mönstrade tyg bland stuvarna på Olssons Tyger, det kostade 88 kr.






1. Mät och klipp från mitten utav en av sidorna fram till mitten på hela tyget. Det ska se ut ungefär såhär:






2. Fålla/sy in precis alla kanter.






3. VIPS så har du gjort en cape! Eftersom en cape är ungefär som en filt som man tar på sig. Här kan man alltså stanna, annars vidare till punkt 4.






4. Vik tyget med rätsidorna mot varandra. "Snittet" ska ligga i mitten, som på bilden nedan. Nåla ihop kanterna som är längst till höger och vänster och sy ihop dem, men glöm inte att lämna hål för armarna längst in i vecken! :)






5. Vänd ut den och stryk eventuellt. FÄRDIG!... eller vad tycker du? Sy fast knappar, luva, fickor eller vad du vill! Det fina är att det inte finns några gränser och du bestämmer precis hur du vill att den ska se ut.

Min var ju redan så mycket med mönster och färg så jag gjorde bara ärmarna lite roligare och sydde fast en dragkedja så att man kan stänga den.

Idag köpte jag en tjusig skål. Egentligen är det en askkopp, men jag röker ju inte. Man kan ha godis i den istället. Fast jag äter inte godis heller... MEN frukt då? Ja det rymdes ju i alla fall 1 apelsin!

Nu får det vara nog. Har legat tillräckligt många veckor i sängen med choklad, mashmallowfluff och glass medan jag glott på halvdana filmer, alla i sann tragisk Bridget Jones-anda. Minus 3 kg, försvunnen röv samt dålig hy, förmodligen på grund av att all kroppsvätska är utgråten. Ni hör ju, jag tjänar inte ett skit på att ligga här! Så vad fan ska jag göra det för?!

Idag fick jag blommor, bara en sån grej. Jag är ju en kanontjej, va?! Ska jag ligga här och vara ledsen för att 1 kille inte förstod det? Tror inte det. Men inget ont som inte för något gott med sig. Har än en gång fått bekräftat att jag har världens finaste familj, släkt och vänner. Folk omkring mig som BRYR sig och vill mitt bästa, det är ju helt oförskämt av mig att ligga här och vara ledsen då jag egentligen har det så fantastiskt bra!

Nu ska jag börja leva. Ska träffa nytt folk, och såklart ta vara på gammalt. Ska till Piteå på fredag och hälsa på en efterlängtad vän. Jag har två roliga inredningsprojekt på gång och nästa vecka börjar jag på mitt nya jobb. Ser verkligen fram emot det, ett steg framåt.

Det gäller alltså bara att glömma och gå vidare, även om känslan av att ha blivit sviken biter fast så hårt. Visst, det här året innehöll lätt de finaste stunderna i mitt liv och jag kommer inte vilja äta stjärnchips på en brygga och leta efter UFO:n med någon annan. Men jag vet att han kommer sakna min frukost också. Som sagt, de finaste stunderna i mitt liv. Hittills. Jag är bara 21 och har hela livet framför mig, förmodligen allt det bästa också! Och jag anar nästan hur det kommer se ut, eller i alla fall en del av det. För visst börjar det vara dags nu? :)

Kommer säkert vilja dö igen om någon vecka, men ska påminna mig själv om allt detta då.

FÖRE:




EFTER:





Man kan nästan inte tro att det är samma jacka! Det jag har gjort är alltså att kapa den midjekort, sytt den till mindre storlek, bytt ut knäppningen mot dragkedja, sytt fast "flärpar" och satt nitar på dem. Rött är inte min favoritfärg men jag blev nöjd med denna och ska försöka använda den. Fick mig ju en hyfsad jacka för de där 25 kronorna! :D