Den där Carrie

Stämningen i huset är nästan obeskrivlig men jag kan göra ett försök.

Det är som om någon just fått barn och kommit hem från BB. Alla vill titta, stryka och hålla. Även om hon bara ligger helt stilla kan man titta på henne hur länge som helst, den lilla ängeln.

Jag sov med henne uppe i köket inatt, så hon inte skulle känna sig så ensam om hon skulle vakna. Hon var så duktig och vilade hela natten, till hälften i hennes eget lilla bo och till hälften på min madrass. I morse vaknade jag av ett litet gnyl, hon var rakt framför mitt ansikte och bara såg jättefin ut. :) Sen började hon slicka min näsa och kröp ner under täcket, myste bredvid min mage.


Pappa som inte ens tänkte gilla hunden föll också. :)