Den där Carrie

Denna ljuva tisdag bjöd på upptäcksfärd i Torneå, inhandling av pysselgrejer (LÄNGTAR!!!!), ett fett rep med the boys of doom, ett långt samtal med min moder och till sist finbesök i form av Jenny, Abraham och Johannes. Trevligt!!! Och när jag liks hade bäddat sängen och allt tog jag fram kameran efter att dom farit. Kom på att jag inte hett ut nå vettiga bilder på rummet än? Hehe men tro nu inte att det här är min "riktiga stil"... man gör det bästa med vad man har kan man väl säga i det här fallet. ;)

Här är i alla fall den hatade hallen. Jag ser den bara som ett litet mindervärdigt utrymme mellan utomhus och själva lägenheten, men folk lämnar ändå alltid dörren öppen imellan så det börjar alltmer accepteras som en del av det hela... den "riktiga" dörren är iaf där längst in till vänster. Anteckna!



När man kommer in ser man bland annat matgruppen, kylen och den "ofärdiga väggen" som jag väljer att kalla den. Och som ni säkert ser saknas det en klocka ovanför tavlorna.



Tavlorna då, som jag kanske är ensam i världen om att älska. Tillhör i varje fall min mamma sedan hon var ett litet barn! :)



Kakfat till smycken, lypsyl, nycklar och annat nödvändigt. Och en skyddsängel mamma gav mig "med tanke på allt som hänt mina vänner i Finland", haha!;D Gulligt och förhoppningsvis funktionellt.



Kokvrån! Helt okej för en mästerkock på min nivå. (Ska målas ett varv till).



Och vänder man på klacken ser man "gången" till det andra placet.



Påväg dit passerar man den lilla toaletten. Inte mycket att se.



Sen kommer man då till the place to be. "Soffan" är en dagbädd, alltså en säng egentligen. Eller ska jag säga "where the magic happens!"... mm mycke magic i Happis vetu. Tavlan är btw en tygbit från IKEA som jag ramat in.




Det är här man chillar. Tänkte ju måla om här inne, hatar de guld/vit/gula väggarna men det kändes jobbigt så vi smällde upp en stor tygbit istället.