Nystart.
Idag fick jag blommor, bara en sån grej. Jag är ju en kanontjej, va?! Ska jag ligga här och vara ledsen för att 1 kille inte förstod det? Tror inte det. Men inget ont som inte för något gott med sig. Har än en gång fått bekräftat att jag har världens finaste familj, släkt och vänner. Folk omkring mig som BRYR sig och vill mitt bästa, det är ju helt oförskämt av mig att ligga här och vara ledsen då jag egentligen har det så fantastiskt bra!
Nu ska jag börja leva. Ska träffa nytt folk, och såklart ta vara på gammalt. Ska till Piteå på fredag och hälsa på en efterlängtad vän. Jag har två roliga inredningsprojekt på gång och nästa vecka börjar jag på mitt nya jobb. Ser verkligen fram emot det, ett steg framåt.
Det gäller alltså bara att glömma och gå vidare, även om känslan av att ha blivit sviken biter fast så hårt. Visst, det här året innehöll lätt de finaste stunderna i mitt liv och jag kommer inte vilja äta stjärnchips på en brygga och leta efter UFO:n med någon annan. Men jag vet att han kommer sakna min frukost också. Som sagt, de finaste stunderna i mitt liv. Hittills. Jag är bara 21 och har hela livet framför mig, förmodligen allt det bästa också! Och jag anar nästan hur det kommer se ut, eller i alla fall en del av det. För visst börjar det vara dags nu? :)
Kommer säkert vilja dö igen om någon vecka, men ska påminna mig själv om allt detta då.
You go girl! :D
BRA
Vi finns alltid här för dig, du är ju vår enda Carrie, bäst :)
Så klokt skrivet. Du är en sån bra tjej Caroline, glöm inte de JU!!!!!
Det är en hopplös och jobbig känsla, även fast man vet att man kommer ta sig igenom det så känns det som att det är väldigt långt borta att kunna må bra igen efter ett break-up. Men varför ska man gå ner sig så mycket pga av en kille? och flera tycker säkert att man ska tänka att det står tusen åter, men det är sällan till någon tröst när man känner som man gör, för denna person blir ju trots allt så mycket mer än bara "en kille" i ens liv, dom blir ju även ens kärlek och bästa vän! Så jag förstår dig precis hur du känner, på samma sätt som du förstår mig.
Men du är stark, det märks bara genom texten du skrev här ovan:) och ta vara på dom vänner som finns där för dig just nu. Dom kommer göra skillnad, och dom kommer förstå att du behöver ensamtid också. För det är tungt att vara social alla gånger.
Vad kul förresten att du hamna på min blogg, och nu blev det jag skrev också en novell, haha. Men ibland känner man igen sig så mycket i varandra, så ere ju!:) Det är skönt att ha någon att prata med som går igenom samma sak.
Kramar!
Som sagt: du är för bra för honom! KOM IHÅG DET!!
